En vårmorgon sticker en liten blomma sakta fram sin vita yta ur alla löven som ligger på marken. Den lilla blomman har två blad och en själk. Stadigt växer blomman fram ju längre tiden går men när det började regna samlade det ena lövet på sig alla dropparna och ramlade tillslut av. Ett bra tag hade den vita blomman endast ett blad, men ett starkt blad som aldrig skulle ramla av.
Med tiden växte det ut flera blad ur stjälken och blommar blev starkare än aldrig förr..

att vara så nära men ändå så långt bort, att sätta alla framför någon annan och inte förstå.